Vägen över berget mellan Falun och Sundborns kyrkby är en del av huvudvägen mellan Falun, Gävle och norrut med anor från 1300-talet.

Sommartid bestod vägnätet förr av ridstigar och klövjevägar, medan vintervägarna gick kors och tvärs genom landskapet över sjöar och myrar, då med betyligt bättre framkomlighet.

Vandringsleden förlorade i betydelse på 1720-talet då vägen över Myckelmyra/Järlinden anlades och gjorde att man kunde undvika den branta sträckningen över berget.

Namnet "Sundborn" är dock mycket gammalt. Eftersom de viktigaste transporterna i historisk tid gick längs vattnet med båt, så härrör sig namnet "born" till en bärplats där man bar båtarna längs forsen, snarare än att syfta på ett vad, där man tog sin last och fordon över ån.

Naturen längs vägen har skiftat under århundradena. Från att ha varit en enkel stig genom storskogen blev den en kärrstig genom ett helt kalt landskap med milsvid utsikt, då all skog var nedhuggen på grund av gruvdriften. Till att åter bli en väg som idag på vissa ställen är asfalterad, på andra ställen bara breddad för vedtransporter men ändå på ett fåtal ställen har kvar den genuina skogsstigskänslan. Huvuddelen av sträckningen går nu på grusad väg utan risk för problem med biltrafik.

Vandringsleden har fått sitt namn efter artisten Carl Larsson eftersom han och hans familj ofta vandrade över berget mellan konstnärshemmet i Sundborn och huset på Blindgatan i Falun. Familjen bodde där under vintrarna i 1900-talets början för att barnen skulle ha nära till sin skolgång i staden.

Givetvis har bilismens intåg på 1920-talet gjort att de anrika skogsvägarna glömts bort, men i takt med att vi människor upptäcker att vi behöver röra på oss för att må bra, får den urgamla vägen ett nytt liv igen.

Välkommen att njuta av vandringen och att med lite fantasi få känna den gamla vägens historiska rikedom!