Karin Larsson

– En stilbildande formgivare långt före sin tid

Karin Bergöö föddes 1859 och växte upp i Hallsberg där hennes far var en framgångsrik köpman. Karins konstnärliga anlag visade sig tidigt och hon började sina konstnärliga studier på Slöjdskolan i Stockholm. Därefter fortsatte hon på Konstakademien 1877–1882.

Efter Konstakademien begav hon sig till den skandinaviska konstnärskolonin i den lilla byn Grez utanför Paris. Där träffade hon Carl Larsson och blev upp över öronen förälskad. De gifte sig 1883 och deras första dotter Suzanne föddes 1884.

Från konsten till hemmet

År 1885 flyttade de hem till Sverige, först till Stockholm och därefter till Göteborg där Carl arbetade som lärare på Valands konstskola. Karin hade slutat måla och ägnade hela sin energi åt den stora familjen (åtta barn) och hemmet.

1888 fick Carl och Karin en liten stuga, Lilla Hyttnäs, av Karins far Adolf Bergöö. Lilla Hyttnäs, som från början var en liten parstuga i timmer från 1837, förvandlade Karin och Carl till ett av världens mest kända och personliga konstnärshem.

Från hem till konstverk

Karins kreativa urkraft och personliga stilkänsla är en mycket viktig komponent i Carls konstnärskap. Den djärva inredningen, de moderna textilierna, de rustika möblerna – det mesta designade hon själv. Man kan säga att deras konstnärskap levde i stark symbios – hon skapade hemmet som han avbildade. Tillsammans skapade de motiven som har kommit att prägla bilden av Sverige och som älskas världen över.

I dag har Karin definitivt klivit fram och fått ett eget erkännande som konstnär. Det stora genombrottet kom i samband med utställningen på Victoria & Albert Museum i London 1997 där följande text är hämtad från:

”Karin var Carl Larssons musa. Så tankfull och tyst, porträtterade han henne som sin idol, för alltid ung. Hon var de facto hårt arbetande, orubblig och mycket kreativ. Carl litade på henne som kritiker av hans arbete. Hon skolade sig som konstnär på Konstakademien i Stockholm och Paris. Efter Suzannes födelse 1884, vände hon sitt konstnärsskap till att inreda hemmet, speciellt med vävning och broderi. Hon formgav även möbler och sina och barnens kläder. Hennes mest kreativa period var mellan 1900 och 1910.

Karins textilier var mycket originella. Hon föregick den kommande abstrakta textilkonsten. Hennes kraftiga kompositioner var utförda i vibrerande färger; broderiet använde ofta stiliserade växter. I svart och vitt linne översatte hon på nytt japanska motiv. Tekniskt äventyrlig, utforskade hon traditionell folklig teknik och experimenterade med andra. Ett bra exempel på hennes djärva vävkonst är gobelängen ”De fyra elementen” som komponerades av Karin Larsson 1903, för att sättas upp ovanför den nya soffan i matsalen.

I Sundborn utvecklade Larssons ett estetiskt kamratskap. Han var översvallande, täckte väggarna med blommor och blad. Hon arrangerade levande blommor, men var spartansk och ofta abstrakt i sina formgivningar. Färgerna i interiörerna tycks de valt tillsammans. Deras kombinerade ansträngningar skapade en perfekt helhet.”